Saknaden efter två familjemedlemmar!!
Min pappa dog för drygt tre år sen , dan innan Alla ♥ Dag.
Pappa bodde ju som sagt i Mönsterås så vi sågs ibland men inte så ofta som vi kanske borde ha setts.
Pappa insjuknar i Canser, han hade både struma canser som han hade haft i 20 år men som han besegrade när han åt levaxcin. Men det sisat året som han levde hade han skelettcanser, som bröt ner skelettet.
Eftersom jag inte såg pappa den sista tiden så visste jag inte hur dålig han var, men när jag fick veta att han fick bo på sjukhus en längre tid så började jag förstå, tack vare min Bror Nicky som ringde och sa att nu har pappa blivit sämre, men han ska få komma hem.. Men när jag pratade med pappa så vågade han nog inte säga hur illa det var, så han började berätta om vad vi skulle hitta på nästa gång jag skullöe komma ner och hälsa på, och gav mig samtidigt falska förhoppningar.
Den sista gången jag prata med pappa var han sjuk, o det hörde jag, men som vanligt sa pappa att det inte var nån fara, så han säger att
-Ta hand om dej gumman, du vet att pappa älskar dej.. men kan vi höras av imorn, jag orkar inte prata nu, han hade väldigt ansträngd röst..
Så jag tänkte inte mer på det men jag frågar pappa om han vill om jag skulle komma ner, det går faktsikt ganska bra med bussar ner till småland, men nej det ville han inte.. Gud vad jag ångra att jag inte satte mig på bussen den dan, för dan efter när jag ringde så svara min bror o säger att de satt o vakade över honom, och att pappa hade sagt åt dem och inte oroa hans lilla tös..Pappa hade alltså dött på natten, och han hade haft en väldigt besvärlig natt med smärta o tunga andetag.. Men gud vad jag var ledsen över att inte träffa pappa en sista gång, fast samtidigt skönt att slippa se honom så sjuk, jag minns honom som den han var en gång i tiden!!
Jag saknar min älskade pappa, även fast han inte var den bästa men för mig så var han MIN krutgubbe!!
Min mormor var mitt allt, hon ställde alltid upp i vått o torrt. Med henne var det annorlunda där såg jag hela sjukdommen bryta ner henne, men det var så skönt att det gick så fort ändå, mormor var som sagt 89 år gammal,
men helt plötsligt sluta hon äta, det var visst svamp i munnen, och det får man oftatst i slutet av sitt liv.
Hon låg i sängen i drygt en vecka ,en kväll när jag satt brevid henne och INGEN av oss hade fått kontajkt med henne på hela dagen, hon verkade allmänt orolig och hon var jöätte varm. Var jobbigt att se henne så dålig, men helt plötsligt så tittar hon på mig med sina ljusblåögon, och får fram med en väldigt hes men bestämd röst:
-Hjälp mig jag har såå ont..du måste hjälpa mig Anna!!
Och gissa om jag blev ledssen ,där hade hon legat hela dan utan att få fram ett ljud, tänk er vilken frustation hon hade. men hon fick morfin och hon hade inte ont den natten, jag beslutar mig för att sova brevid henne.
det var sista natten som jag sov med mormor,jag hörde henne ta de sista andetagen och det var det jobbigaste jag nånsin gjort, ucsh vad jag grät.. Den natten sov jag inte mycket kna jag lova..
mormor var älskad av inte minst mig, för mig var hon den bästa mormor man kan ha, hon vistte allt om mig, alla mina bra och dåliga sidor, utan min mormor hade jag inte levft idag.. Hon är en stor del av mitt liv!!!
Mormor och jag förra julen, denn ajulen kommer att bli oerhört tom!!!
♥JAG SAKNAR DEJ PAPPA!! MORMOR DU FINNS I MITT HJÄRTA O I MIN SJÄL!!♥
Ta vara på tiden med eran familj och dem ni håller kära, tyvärr kommer de inte att finnas för evigt, hur mycket vi än vill det!! Det kan gå fort när de blir gamla eller blir sjuka..
Puss o kram på er allihopa!!
Kommentarer
Trackback
